Jag har fyllt år!

Hej mina vänner! Har ni saknat mig???? Nu var det verkligen jättelänge sedan jag uppdaterade bloggen! Det beror mest på att luften gått ur matte lite grann så hon har fått tjänstledigt från sitt uppdrag som Ulla-Bella min sekreterare. Som den förstående arbetsgivare jag är (jo det finns faktiskt såna!!) så pressar jag henne inte utan ger henne det andrum och den ledighet hon behöver. För då då vet jag ju att hon är mer engagerad och och gör ett bättre jobb när hon väl är på plats igen. Det har varit lite tungt med allt som varit, med hennes pappa och så... så jag förstår helt och fullt att hon kanske inte varit så upplagd för skojiga blogginlägg och en del annat som också fått vara ett tag nu. Men till min stora glädje så har hon just nu återinträtt i tjänst för att hjälpa mig med det här inlägget. Det gör mig väldigt glad!

Skitglad faktiskt! =) För så här ser det ut när jag har gjort nummer 2. Varför bajsa i hög när man kan sprida ut det?????? Jag sprider både glädje och skit... he he he.

 Hmm... vad händer här då?!?!?!

Jo det är så att jag gått och skrapat med klorna i backen lite då och då och matte tänkte att jag liksom bara var lite slarvig och går och drar benen efter mig. Men sen var det många som sa att det kunde vara en skada i länden, eller nervskada, som orsakade det så då blev hon ju lite orolig. Här är vi på veterinärbesök och jag ska röntgas. När de kände och klämde på mig visade jag tydligt att jag hade ont i ryggen, jag sjönk ihop rejält när de kände mitt på min rygg. Tyckte inte alls om det! Veterinären tyckte att vi skulle röntga men matte tänkte först att det nog var lite överkurs för hon hade ju inte sett något annat än just det att jag skrapat klorna i marken lite då och då... men sen tänkte hon att om det var något allvarligt med ryggen som gör att jag inte alltid får med mig alla tassar så skulle hon ju inte förlåta sig för att det inte kollades upp ordentligt redan från början. Jag var jätteduktig förstås, för med mattes och sköterskans hjälp klarade jag av att ligga still på det kalla bordet så de bilderna kunde tas utan att jag behövde få en spruta att sova på. Matte var sååååååå stolt!!! (och hennes plånbok jublade!) Röntgen visade som tur var inget så diagnosen blev en myosit, en muskelinflammation. Inget lösspring och bara korta koppelpromenader till att börja med men nu är vi på gång med längre promenader igen men lösspring får vänta ett tag till. Jag fick äta antiinflammatorisk värktablett i nästan 3 veckor och en muskelavslappnande medicin i 10 dagar. Den första medicinen fick jag även i samband med benbrottet men den här gången fick jag utskrivet tuggtabletter. Och vet ni, första tabletten tuggade jag faktiskt i mig och matte tänkte YES, det här är faktiskt något han kommer äta. Men säg den lycka som varar länge?? För nästa tablett spottade jag helt sonika ut! Jag går liksom inte på sånt där. Men matte är boss så hon öppnar munnen och lägger tabletten långt bak så jag tvingas svälja den och det går oftast riktigt bra, men ibland vinner jag och jag spotta ut den igen. Det är lite roligt.


Här är vi på laserbehandling. Jag skulle egentligen gått till Anna Holmgren (hundkuranten.se) igen, hon som hade han om min rehabilitering efter benbrottet men hon skulle åka på semester så istället har jag fått laserbehandling av Frida (dogland.se), som delar lokaler (och ibland patienter) med Anna. Frida är jättemysig, trevlig och glad... och hon tycker jag så klart att jag är jättefin och så lugn och snäll och väldigt behaglig att behandla och ta i. Jag var dock lite fundersam och ville bara gå till dörren men sen när Frida känt igenom mig och det visade sig att jag skulle ligga på madrassen och få laserbehandling var det lugnt, jag gillar laserbehandling. Sen bjöd hon mig på en godis och när matte frågade vad det var så sa hon att det var ett torrfoder.. och matte började le för hon känner ju mig... för lika snabbt som jag tog den i munnen kom den ut igen. Men hallå!!! Bättre än så måste du kunna Frida!! Och jo då, hon tog fram godisburken nummer 2 som innehöll vettigt godis för en sån finsmakare som jag.


När vi kom på vårt andra besök var jag mycket mer intresserad av att vara där, jag gick runt och nosade och undersökte saker. Det var ju inte farligt att vara här. Sen hade Frida fattat att en whippet ska ligga mjukt och gosigt och inte direkt på en kall madrass så det blev hur mysigt som helst när hon tog fram lasern. Jag njuter verkligen och brummar till lite då och då.


Måste ändå förvissa mig om att matte är vid min sida, fast jag vet att hon sitter där och håller en hand på mitt huvud, smeker mig och pussar på mig ibland. Laserbehandlingen innebär mys i på alla sätt och vis.

Matte får faktiskt också laserbehandling men inte samtidigt som mig förstås. Hon går hos en naprapat istället. Så ena dagen går jag på laserbehandling och andra dagen går hon, vi gör verkligen saker ihop jag och min matte. Hon har ju haft ont i ett knä som hon gick hos sjukgymnast för under hela sommaren och denna menade att det var en muskelinflammation. Men det onda har inte velat ge med sig så matte började tänka att det kanske var något annat och så har det "klonkat" lite i höften ibland när hon går. Kunde det vara ischiasbesvär? Naprapaten menade att matte hade helt rätt i sina tankar för när hon tryckte på nervutskottet i höften så gjorde det jätteont. Hoppas verkligen att matte hamnat rätt nu för både sjukgymnasten och naprapaten var/är båda så säkra på sina "diagnoser".. fast matte tror mer på den senare. Vi vill ju vara ute och promenera utan att ha ont.

Senaste gången hos Frida var behandlingen så skön så när hon var klar var jag totalavslappnad och ville bara ligga kvar och sova. Jag känns mycket bättre i ryggen nu säger Frida, mindre spänd och nu fick hon känna på mig utan att jag direkt protesterade. Både jag och matte är mycket bättre nu så vi hoppas att det fortsätter så. Jag har inte skrapat med klorna på länge nu så det är ju jättebra! Och jag snubblar inte heller i den lilla trappen på 2-3 trappsteg hos dagmatten som jag ibland gjort. En gång stod jag nästan på näsan. Det var lite obehagligt och då tyckte matte att det blev lite jobbigt för det såg så illa ut. Vad märkligt det är att man som hund kan gå med  t ex en muskelinflammation utan att det märks på annat sätt än att man inte lyfter ena tassen ordentligt ibland så klorna skrarpar i. Så mycket enklare allt skulle vara om vi bara kunde säga eller på något enkelt sätt kunde förmedla att vi mår dåligt eller har ont. Men som sagt, nu är ryggen mycket bättre så snart ska jag nog få springa igen tror matte.


Här är vi på kalas hon hos polaren Pontus som fyllde 18. han är stora grabben nu min kompis. Han har fått en fotbollsresa till England i present och av oss så fick han fickpengar till resan. Vet ni vad som var det bästa med det här kalaset? Jo det var att jag fick en present jag också! Jag har nämligen också födelsedag! Den 29 oktober fyllde jag 3 år så jag är också stora grabben nu. Och jag äääääälskar att öppna paket, blir alldeles vild. Kan väl säga att Pontus var mer stillsam när han öppnade sina.


Den här fina fällen fick jag! Jag gillar den jättemycket. Den är så gosig att ligga på och värmer så skönt under magen. Tack "moster"! ♥


Av mina fina grannar fick jag det här spännande paketet. Undrar vad det kan vara?!


Yippie, en meter tjurmuskel! Det är något att bita i det!


Av matte fick jag, förutom mina halsband och den nya vinterjackan, en ny hemstickad tröja i ull. Den är riktigt mysig.. och så snygg! Den kommer att värma skönt under vintertäcket när det blir riktigt kallt.


På födelsedagen får man extra god mat. Upplägget var kanske inte det snyggaste men det brydde ju inte jag mig om, ville bara sluka den. Lite färskfoder, köttfärs och sen köttströssel ovanpå.


Dammsugaren Douglas. Mums!


Paltkoma.
Det är helt otroligt att jag redan är 3 år. Matte förstår inte hur åren bara runnit i väg och hon undrar verkligen vad hon gjorde innan hon hade mig. Hon kommer knappt ihåg. Det har varit helt 3 underbara år fyllda med glädje, skratt och massor av kärlek.. och även lite olycka och tårar. Det är verkligen speciellt att få vara bästa vän med en hund.


Ute på en underbar morgonpromenad i solsken. Jag drar ibland lite för mycket så vi har börjat träna på det där med att gå fint igen. Den här promenaden var bara så härlig, jag gick fint vid mattes sida nästan hela vägen, vi körde lite bus och trix ibland och ja det var bara så mysigt. Det kan kanske bero på att matte och jag var ifrån varandra väldigt mycket den här veckan så jag ville gärna hänga med henne. Efter att matte tog den här bilden så var hon såklart tvungen att komma och pussa och krama mig och jag protesterade inte utan tryckte mig närmare och brummade lite förnöjt. Vi tycker verkligen om varandra matte och jag.


Här har hon hämtat mig hos dagmatten efter ett kvällspass på jobbet och så sätter hon sig och tittar på TV istället för att ägna sig åt mig. Jag känner mig åsidosatt och stirrar ut henne.

Mycket bättre! Så här sitter/ligger vi och gosar i soffan på kvällarna.

 Jag vill gärna ha lite kroppskontakt med matte när jag sover.


Men ibland vill jag bara vara ifred.

 Soffhäng.


Hemma hos oss är det kanelbullens dag varje dag.

En del hundägare skulle aldrig kunna tänka sig att ha hunden i sängen medan andra inte skulle tänka sig att inte ha hunden i sängen. Jag är glad att matte tillhör den senare kategorin. Så här ser det ut när vi gått och lagt oss. Jag ligger alltid så här, med huvudet vilande på mattes midja. Same procedure every night. Så här ligger vi och myser under täcket i ca en halvtimme och sen när det blivit  riktigt varmt kryper jag upp och lägger mig i hennes knäveck eller bakom ryggen och så somnar både matte och jag riktigt gott. Jag har ju sovit redan den där halvtimmen förstås men matte som har lite svårare att somna är oftast vaken den här halvtimmen och bara njuter av närheten och värme jag sprider... vilket inte är så illa när det är 17 grader i lägenheten på morgnarna ibland när hon stiger upp. 

Ibland när vi vaknar på morgonen så sover jag på mattes arm och vi har legat sked. Undrar om det finns något mysigare??? Matte förstår helt och fullt att folk av olika anledningar inte vill ha hunden i sängen men det här myset skulle hon aldrig någonsin vilja vara utan. Det är något alldeles speciellt. 

Sleeping beauty.

Jag har sovit hos dagmatten när matte jobbat natt och efter andra natten hämtade hon mig direkt på morgonen. Då har jag sovit hela natten hos dagmatten men sen när matte går och lägger sig följer jag med och sover utan några problem 4 timmar till.. och när matte sen klev upp låg jag kvar och sov ytterligare en timme till. Jag är helt otrolig och matte är så imponerad. Hon undrar hur jag gör. Jag svarar att det är en whippet-grej. Rejsa, gosa och sova är vår grej. Jag älskar att sova med matte men jag tycker också väldigt mycket om att få den varma sängen för mig själv på morgonen och ligga och dra mig ett tag till. Jag kan aldrig få för långa sovmorgnar.  Säng, säng, säng, sova sova sova sova, säng, säng, säng.... 

Höst

Nu är hösten här och  är det en riktigt grå och ruggig dag skulle jag nog kunna ligga i sängen hela dagen. Det är som om jag vet vad det är för väder ute innan jag ens tittat ut. Matte stiger upp och jag får sängen för mig själv och  ligger ensam kvar och myser i värmen. 

Men efter ett tag så tycker matte att det är dags att även sjusovaren stiger upp så hon väcker mig. Ibland säger hon mitt namn och att det är dags att stiga upp och då gör jag faktiskt det. Jag kanske inte direkt studsar upp ur sängen med ett skutt utan mer att jag ställer mig upp under täcket och står så en stund innan jag krånglar mig ur det, det ser för roligt ut tycker matte. Men ibland när hon ska väcka mig så kommer hon och gosar istället för att bara säga åt mig att det är dags att stiga upp, hon pussas och kramas och jag brummar förnöjt. Vilket härligt sätt att vakna på! Jag har det bra! 

Vet vi förresten vad en sjusovare är? Inte det? Kolla här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sjusovare och 

 http://sv.wikipedia.org/wiki/Sju_sovare

Men är det så här fina dagar så vill man förstås gå ut. Den här bilden är från förra året men den är fortfarande alldeles bedårande. Matte tycker väldigt mycket om den och det är så himla synd att den är oskarp, för annars hade den garanterat hängt på väggen som en stor tavla. 

Det har varit några riktigt sagolika färgsprakande soliga höstdagar. Hösten är så otroligt vacker... ända tills man kommer fram till den grå och tråkiga november... brrrr!! Men vi passar på att vara ute och njuta av höstsolen medan vi kan.

Tittar på folk samtidigt som matte försöker ta fina bilder. 

Jag fyller snart 3 år och matte har redan köpt presenter till mig. Jag har fått 3 supersnygga halsband. Det här får jag väldigt mycket komplimanger för. Det är riktigt tufft och den turkosa färgen passar mig väldigt fint tycker vi. 

Grönt är skönt! Halsband nr 2. Vi köpte ett grönt tidigt i våras om ni kommer ihåg men det var för stort så det har vi sålt vidare Gauss. 

Halsband nr 3. Mycket elegant på mig om jag får säga det själv.

Ett nytt täcke har jag också fått. Det är uppsytt till mig och visst är det fint?! Det sitter som en smäck! Är lite glad också att matte har kunnat välja en annan färg än grönt för den här blå blev så fin. Det är nog så att grönt mer är mattes färg medan blått är min. Den sitter väldigt bra på sidorna så jag kan nog få jobba riktigt mycket för att kunna kissa ner den på sidorna, får se om jag lyckas!

Matte är inne och köper sushi och jag måste vänta utanför. Ibland är det väldigt jobbigt. 

 Jahapp, nu ska jag få ännu en tröja?! Stickorna går så det nästan slår gnistor om dem!

Oj, det var visst inte till mig.... Det var torgvantar till min "moster".  Det var ju fint av matte.... 

Och tittar här, den här tröjan har matte stickat till lilla hunden Anna. Otroligt söt, både tröja och hund! Matte var riktigt nöjd med den här tröjan och den stickade hon efter en beskrivning. 

Självklart ska också jag ha en ny tröja! Det här blir en undertröja. Den kan bli riktigt bra!

Matte har utgått från en av Annas tröjor hon lånade för att få rätt storlek när hon sticka till henne.

 Vill bara visa att jag är en riktig knähund.

 Nästan som en bebis.

Härom veckan var vi på gemensam promenad med Rocker och hans husse. De bor i ett av grannhusen. Rocker är en staffordshire bullterrier. Han är snäll och han tycker väldigt mycket om när matte kliar honom.. jag tycker inte lika mycket om det dock. Du ska inga andra hundar klia jämte mig, matte! 

 Jaha, Rocker är en sån som badar?! Vad är det för fel på en del hundar asså??? Och själv står jag faktiskt farligt nära vattnet, det är nästan så att klorna blir blöta. 

 Bästa att backa in en halvmeter.

 Rocker och jag är ju lite olika och det märktes, jag sprang runt honom i stora varv och han efter men medan jag höll mitt yttervarv så blev hans cirkel mindre och mindre ju tröttare han blev men slutade springa gjorde han dock inte. Det var konstigt och jag förstod inte riktigt så jag sprang bara på. 

 På väg in från en annan promenad träffade vi på en dalmatiner. Han var jättefin och glad och vi hade gärna busat ihop men han var nog lite för stor och tung för mig och väldigt energisk så det var nog tur att vi inte var lösa för lek och bus. Skaderisken finns ju alltid där och om man är olika stora är risken förstås större.. och en olycka händer ju som sagt väldigt lätt.

 Rätt storlek och rätt ras för spring och lek! Det här är Kenzo som vi träffade för att han skulle få köpa ett regntäcke av mig. Det blev rejs och bus och det var skoj! Det är något speciellt när en whippet träffar en annan whippet. 

Att bara vara matte och jag på promenad är riktigt trevligt det också.

Speciellt så här när jag får vara lös och jag får spana i skogen och gå på upptäcktsfärd.

Jag spanar på matte också, och tycker nog att hon är det finaste som finns. 

Leker titt-ut!

 Ser ni mig? 

 

 Suck, om någon kunde ge mig en bit mat ändå... jag har inte ätit på 2 veckor....

Aha.. jag hade visst ätit nyss sa matte. Kan det verkligen stämma?!

 Får väl chilla lite då tills det är dags att äta igen.

  

Här blev jag en riktig hund!! En hund som äter ben. När jag fått ben förut så har jag inte visat något större intresse så matte har fått slänga dem. Vi hade 2 stycken kvar i frysen och matte tänkte att hon skulle ta fram och sen får hon väl slänga igen men jag kastade mig över benet och tuggade frenetiskt. När matte tog bort det efter en stund så att min mage inte skulle bli helt upp och ner av att ha tuggat i sig ett helt ben, så sniffade jag runt i köket för att försöka få tag på det igen. Men jag hittade det inte så  jag gick jag och lade mig i soffan hos matte och slocknade som ett ljus. 

 Ibland har jag hunnit ockupera sängen när vi ska gå och lägga oss. Jag sover så sött så matte knappt vill störa mig för att ta bort överkastet. Jag tycker om att sova med en tass över nosen, helt ovetande om att det ser så näpet ut. 

 Tryggare kan ingen vara....