Matte säger att det är dags att stiga upp men klockan är bara 10 på morgonen och i denna okristliga tid tänker jag verkligen inte stiga upp, så jag borrar in mig ännu mer i täcket och låtsas inte höra.
Den varma sängen är ett minne blott. Jag har tvingats ut på promenad och även om det tar emot att erkänna det så är det ganska mysigt och trevligt. Det är vindstilla, soligt och vackert och vi njuter av en skön promenad. Jag tycker om snö, blir glad och far runt, får tokryck i kopplet ibland och tar en tugga snö i farten. Bäst tycker jag om när den blivit lite hårt packad och jag får bita för att få mig en bit, det är liksom som glass då. Gott och roligt!
En motvillig modell med pudrar näsa.
En annan morgon ser det ut så här. Här har klockan redan hunnit bli 10:30. Matte önskar att hon kunde sova som jag. Och ärligt, kan ni klandra mig? Stanna i sängen under varma täcket eller tvingas ut i snöfallet där ute i kylan, valet för en whippet är inte det minsta svårt. Jag lovar jag kan hålla mig till i morgon!!!
Men ut ska jag uppenbarligen, varje dag, oavsett väder och vind. Suck...
Det är INTE rättvist!
Ger matte onda ögat.
Det gav resultat för jag fick leta godis i snön.
Matte förbannar den dumma grenen som skulle växa just där för annars hade ju bilden blivit jättefin. Själv tycker jag det finns viktigare saker att irritera sig på än naturen.
Matte, varför står du och trycker under granen där?
Hmm... det snöade så mycket så matte kunde inte fotografera som hon ville. Det blev till att lägga undan kameran så att den inte skulle bli blöt.
Det snöade, snöade inte och så vräkte det ner, om vartannat. Kameran åkte upp och ner som en jojo. Konstigt väder var det.
Hopp upp på stenen!
Fotomodellar.
Ska jag komma närmare eller?!
Behövdes tydligen inte, matte har visst någon sån där zoom-grej på kameran. Det var ju fiffigt!
Men nu...
är det dags för en riktig skogstur tycker jag!
Jag är inte så jättekaxig när vi är "off track" så jag håller koll på att matte är nära.
Kommer du?
Och hur gick det här till?!
Det är riktigt roligt och spännande att vara på riktig skogstur. Det är väldigt bra motion också, för både mig och matte, att pulsa i snö i skogsterräng kan inte på långa vägar jämföras med en vanlig promenad.
På slutet av promenaden och då behagade minsann solen att komma fram igen, som ju försvann precis när vi gick ut. Matte ville att jag skulle rejsa runt här så hon skulle få lite fina bilder, men jag springer inte på beställning jag så det blev inget av det.
Så det så! Kan vi åka hem nu?
Och det kunde vi, för sekunden senare var solen borta och snön vräkte åter ner.
Vet inte om jag var oroad över mattes bilkörning just idag eller vad, för jag satt och tittade ut hela vägen hem. Jag som annars bara kurar ihop mig och sover tills bilen stannat och vi är hemma igen. Ibland så vet man helt enkelt inte hur en hund tänker, det är inte mer med det liksom.
Ahh, hemma igen och myser bredvid min bästa vän samtidigt som bloggen uppdateras.
