Ännu en vacker morgon och jag hoppas som vanligt få igång Milou på lite lek, men han spelar helt oberörd av mina lekinviter och hela min närvaro. Han spelar verkligen bra!!
Får väl stå och bara vara vacker en stund då....
Vill man hänga med Milou får man göra det på hans villkor.
Woohoooo här kommer äntligen Lucky som var på lite lekhumör men dessvärre så kände han fortfarande av hältan så det blev inte mer än så här. Jättetråkigt!
Det blev många vackra promenader. Så vackert!
Jag tycker kyrkan ser ut som en konstig gubbe, 2 ögon, näsa och mun.
3 helt olika whippetkroppar.
Lucky är en stoooor kille, han väger 9 kg mer än vad jag gör. Jag är en liten tunn räka med mina dryga 13 medan Milou har "bästa" whippetkroppen med sina knappa 16 kg. Lucky och Milou är ju både högre och längre än vad jag är. Jag är glad att lilla skiten jag får vara med med de stora stora grabbarna
Stor och liten....
Milou, the lone ranger...
.. and the Hunter! Alltid på span.
När vi kom tillbaka från morgonpromenaden höll Åke på att bygga på på staketet. Oj vad han jobbade! Det var ju nämligen så att kvällen innan hoppade Milou över 3 gånger, han hörde andra hundar och annat så han kom utfarande från fortet och for iväg. Till allas fasa då bilvägen är precis utanför. Matte har kallat Milou för the drama dog och det ligger nog något i det, det händer ALLTID något med Milou. Som första gången vi träffades och han drog ut i iskallt vatten på svanjakt. Han är en något alldeles extra den vovven, självständig och med en jaktinstinkt som inte är av denna värld så han försätter både sig och sin matte i jobbiga situationer, men vi tycker ju så himla mycket om honom... han är ju Milou liksom!
Utslagna i värmen.
Under tiden som staketet bättrades på fick Milou vara kopplad i långlina och han fick låna min sele. Jag tycker att det var väldigt fint av Åke att gå runt och bygga på staketet så att Milou också kunde få vara lös och ha riktig semester. Allt för Milou! ♥
Ta mig till havet och gör mig till kung!
Det här var inget hundbad men vackert ändå. Jag tror att det var närmaste stranden från där vi bor. Inte alls långt bort med bil.
Jag och vår fina vän Susie. Jag tycker så mycket om henne,och jag tycker lite mycket om henne även när hon inte har korv att bjuda på, DET är ärlig vänskap det!
Milou tycker inte om att jag är för nära men i bilen går det bra att ha ordentlig närkontakt.
Igår när han och Susie kramades i sängen i lillstugan så, hoppade jag upp för jag ville också vara med i kramkalaset och då markerade han och skällde till ordentligt mot mig så jag var ute ur stugan på mindre än 2 sekunder. Det var såklart fel av mig att inkräkta på deras mysstund men jag ville ju bara vara med och mysa. Sen nästa dag kan han ligga upptryckt mot mig i bilen så här. Jag blir lite konfunderad.
Efter att ha promenerat längd den fina stranden och tittat på vackra hus var det dags för fika för våra mattar i det lilla samhället Skillinge. Så här ser det allt som oftast ut när vi är på fika, Milou lägger sig ner och sover medan jag som har myror i brallan inte alls kan koppla av på samma sätt. Jag måste ju hålla koll på min matte och så vill jag ju inte missa något OCH det kan ju faktiskt råka ramla ner något från bordet och då hugger jag som en kobra och hoppas innerligt att det inte är någon grönsak.
Skillinge.
Sen drog vi iväg till Simrishamn. En mysig lite småstad med kullersten och torghandel
.
Hemma igen och Susie får lära sig hur man krattar grus på rätt sätt. Hon ser lite tveksam ut om pappas sätt verkligen är rätt sätt och far och dotter gnabbas lite. Det var lite fint hur de höll på men matte blev samtidigt ledsen i ögat för hon tänkte ju på sin pappa. Sorgen efter pappa ligger ju precis där under ytan och rätt var det är så tar den över och matte blir väldigt ledsen och gråter ibland. Men det är väl så det måste få vara tror jag. Hon saknar verkligen att få munhuggas och prata med honom och höra honom dra alla sina historier, han var ju så bra på det, hennes glada tokiga pappa.
Det här är livet! Vilken skön semester.
Ett sånt här paradis vill jag också ha. Jag önskar mig ett sånt i födelsedagspresent matte.
Den här delen av huset var ett stall en gång i tiden.
Häftigt va?!
Undrar om den funkar? Matte är en fegis och vågade inte testa. Det hade ju varit supercoolt om brandkåren hade ryckt ut till oss. De hade säkert fått stanna på rast. =)
Jag och Åke myser.
Jag är inte så lite avundsjuk på Lucky som ligger som en lejonkung på sina ägor. Så fint han har det här.
Milou sover sött i lillstugan.
Och jag hos Susie.
Ännu en otroligt vacker kvällspromenad. Landskapet är så fantastikst. Det är ett sånt lugn och sån harmoni över böljande vidsträckta fält så man kan inte undgå att bli lite naturreligiös, eller hur man nu ska förklara känslan.
Glimmingehus.
Ett stenkast från där vi bor. Glimmingehus är nordens bäst bevarade borg från medeltiden och byggdes färdigt år 1505. Imponerande!
På vägen såg vi den här lilla musen. Han var som paralyserad och matte trodde först att den var död för de hade sett 2 katter lite innan vi såg den här. Men sen såg hon att han andades jättefort och då tänkte hon att hon måste flytta honom bort vägen in i skogen. Men då var det precis som han fick livet åter för när hon böjde sig ner för att ta upp honom så rusade han snabbt iväg. Vilken lättnad!
Milou the Hunter blev alldeles till sig över den lilla musen, skällde och gnydde om vartannat. Jag tror inte att han bara ville hälsa...
Snart kommer det en gobit!
Efter första natten kom matte kom på att om jag redan från början ligger uppe hos henne så blir det faktiskt inte lika trångt som när jag breder ut mig i fotänden så sista natten som vi riktigt gott.
Jag har snurrat runt några gånger och fram på morgonen har vi bytt plats. Jag sover riktigt gott!
Tidig morgon och endast Douglas är vaken.
(och fotografen)
Ormet kryper. Den ska ha sig en omgång!
Mmmmmmmattes älskade Douglas.
Så här ser jag ut när matte precis frågat om jag vill ha ett kex, då lägger jag nämligen huvudet på sned.
Underbart är kort. Vi har packat ihop och ska strax åka hem. Jag vill inte! Jag vill ju stanna här och Åke och Vivvi sa ju faktiskt att matte väl skulle lämna mig här hos dem när hon åkte?? Men så klart tänkte matte inte åka hem utan mig, det skulle hon ju bara inte klara av. Även om jag förstås var helt slut av ännu en semestertur så hade jag gärna stannat några dagar till, jag kände mig ju så hemma här och det var så kul att få träffa Lucky. Om jag skötte mina kort rätt de här dagarna och matte inte skämde ut mig så kanske vi kan få komma tillbaka igen nästa år. Jag hoppas det.
Bilresan hem var lång och blev ännu längre då matte körde lite fel. Vi var visst ute på en roadtrip genom det svenska landskapet. Själv sov jag stenhårt i baksätet och var nog faktiskt ganska nöjd med att få sova en timme extra då matte tog den onödiga omvägen.
Borta bra men hemma bäst, gissa vilka två som sov extra gott första natten hemma igen?!
Sverige är fantastiskt!
Eller hur?!
Sverige är fantastiskt!