
Objektivet till kameran har ju varit trasigt så härom dagen var vi och lämnade in det. Vi hade tur för det skulle lämnas in där vi bor och ännu mer tur då vi lämnade in det på tisdag morgon och fick hämta på onsdag morgon. Kul med lite flyt som omväxling. Här är vi och hämtar och jag la mig lite coolt ner och väntade på att matte skulle bli klar. Damerna i receptionen tittade på mig och tyckte det var lite annorlunda att jag lagt mig på mattan och inte på golvet för hundar brukar ju föredra ett kallt golvet när de kan välja (det var väldigt varmt där inne) så matte fick förklara att de här hundarna inte är som andra hundar, de vill ligga mjukt. Kan vi välja så lägger vi oss ju inte på ett hårt golv, det är under vår värdighet liksom (fast det sista sa matte inte). De skrattade lite åt mig och matte tänkte, ja de skulle ju bara veta hur många whippetägare som har med en mjuk filt till sin hund att ligga på när de går på café t ex. För vi kan ju titta på vår ägare med en förnärmad blick som säger "Ska jag ligga PÅ golvet?! Prova att ligg direkt på golvet själv så får du se hur kul det är!"
Matte har med sig filt till mig.... he he he.

Samma dag som vi hämtade objektivet skulle vi träffa Charlie och Birgitta så matte tog med sig kameran. På vägen till vår träff så fick matte sig en riktig naturupplevelse. Hon hörde fåglar som skrek och längre fram såg hon en man som hade stannat med sin cykel och fotograferade med sin mobil upp bland träden. Det visade sig att det bodde en hackspettsunge i trädet och det var han/hon som skrek/pep högljutt. Matte var ju såklart tvungen att snabbt plocka fram kameran och försöka knäppa några bilder när han for ut och in i gluggen. Och som han skrek! Han ropade efter sin mamma och kanske var han lite olycklig för att han blivit lämnad ensam. Ensamhetsträning kanske inte bara är viktigt för små hundvalpar utan är för hackspettsungar?

Titta så söt han var! Det var inte helt lätt för matte att fota samtidigt som hon hade mig i koppel men jag stod ganska stilla en stund i alla fall för jag förstod ju att det var något spännande på gång. Trädet som de bor i står precis vid en gångväg vilket var lite intressant för man skulle ju kanske tänka sig att de håller sig på avstånd från människor.
Och vilken bonus vi fick när vi stod och fotograferade den lilla fågelungen, för mamma hackspett kom med mat!! Visst är hon vacker?
Sakta och försiktigt närmade hon sig. Både ungen och mamma såg ut som de hade koll på oss så matte och jag backade respektfullt så hon kunde få mata sin unge utan att vara rädda för oss.
Hur häftigt är inte detta?!
"Tack för maten mamma!" säger fågelungen och njuter av masken eller vad det nu var för delikatess hon bjöd på. Vi gick vidare och matte var lite hög av upplevelsen och att hon hade haft kameran med och fick det på bild.
Sen var det dags att fotografera de riktigt vilda djuren.
Jag blir frisläppt och sätter genast fart och gör några ärevarv runt Charlie.
Som nog mest undrar vad det var som bet mig....
Med stora bokstäver försöker jag förklara för Charlie att jag vill rejsa och busa men han tycker att jag är lite svårt att förstå och är inte riktigt med på tåget. Jag blir kanske lite för ivrig.
Kom igen nu krulltott!
Oh oh, ibland ska man vara försiktig med vad man önskar sig. =)
Jag är alldeles till mig! Blir ju så glad och uppspelt när jag får hänga med en annan hund. Även om den andra hunden inte är lika intresserad av busa med mig så är jag speedad ändå.
Och jo, jag försökte komma till och ofreda honom några gånger men han är duktig och fräser ifrån direkt. Det tar visst några veckor efter en kastrering innan könshormonerna gått ur kroppen så vi får se hur det ser ut när vi träffas nästa gång.
Aha! Det är alltså det här som är en blandras!
Jag älskar att rejsa i högt gräs. Det är som att plöja fram i en tät djungel.
Här fick Charlie också vara lös och jag fick honom ut i det höga gräset för en liten stund.
Pilutta dig!
I fästingland.
Kolla mina öron! Tror till och med att Milou skulle vara imponerad! En dubbel strut i gruppering, eller i pik med knorr på slutet. Mycket snyggt om jag får säga det själv.
Det här är också snyggt!!!!!!
Matte Birgitta hade klippt fram hans ögon, och jag tycker verkligen att de här vackra bruna hundögonen ska visas upp för omvärlden så jag hoppas hon fortsätter att göra det. Fina Charlie!!!
Men vad händer nu!? Birgitta tänker ge honom en bit tomat. Hon menar att han tycker att tomat är jättegott, men jag som själv är hund själv och vet att hundar faktiskt inte äter grönsaker skrattar bara tyst åt henne när hon ska bjuda honom. En hund äter helt enkelt inte grönsaker, det är inget för oss!

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJ!!!!!
Charlie vad GÖR du?! Är du inte riktigt klok? Inte äta tomaten!!
Men jo då, han åt. Och jag fattade ingenting. Men nu har jag fått det bekräftat, det är ju något som är konstigt med Charlie. Han tycker jag är lite jobbig och så äter han grönsaker! Undrar om det sitter i den där krulliga fina pälsen?! Men vet ni, jag gillar honom ändå! Det är bra att ha kompisar som är olika, det berikar.
"Vicken lång hund!"
Ja den kommentaren har matte fått höra från 2 barn vid olika tillfällen och lite kan man ju förstå vad de menar när man ser den här bilden. Jag är på promenad med grannen som är hundvakt, då matte är och jobbar, och på vår promenad så fick jag span på 2 andra vinthundar och då blev jag så här intresserad. Duktigt av Lena att hinna få upp mobilen och ta ett roligt foto medan jag står kvar på tå. Här är det starka mag- och benmuskler som jobbar för att hålla mig så här snyggt i givakt.